Dinosaur

Dela den här recensionen:

Av någon anledning kommer jag att tänka på det danska bidraget till mänsklighetens snara undergång, Barbie girl, när jag sitter på färjan och lyssnar till Wonder trail samtidigt som jag spanar ut över mötet mellan det småkrusiga havet och den soliga kvällshimlen. Det är något så oerhört plastigt och vulgärt över hela den musikaliska anrättningen att det gör direkt ont. Här står fåniga melodier, kitschiga syntslingor, corny trumfills, enstaka förstorade ljud, omusikaliska klanger, ploppanden och svischanden som spön i backen. Lusten att ta cd:n ut på akterdäck och singla den över relingen som en dödsdömd frisbee är pockande. Men precis som den satans Barbie girl äter Wonder trail sig in under skinnet. Halvvägs genom de nio låtarna är min nyfikenhet väckt, ett par trudeluttar till och jag börjar gilla vad jag hör. När slutet är nära är jag snudd på frälst. Något sådant här har jag aldrig hört förut. Och det, måste jag säga, är kul!