Magnus Granberg

Dela den här recensionen:

Magnus Granberg & Skogen
Ist Gefallen in den Schnee / Despairs Had Governed Me Too Long
Another Timbre

Tetuzi Akiyama/Magnus Granberg/Henrik Olsson
Whose words?
Meenna

Magnus Granberg
Nattens skogar (version for four players)
INSUB

Jürg Frey/Magnus Granberg/Ensemble Grizzana
Early to late
Another Timbre

Första gången jag hörde Magnus Granbergs musik var med duon Sheriff som släppte två lägmälda och suggestiva album på 00-talet. Parhästen Henrik Olsson spelade slagverk, Granberg gitarr och piano.

I grunden är Magnus Granberg jazzmusiker, som spelade saxofon och klarinett, men han började mer och mer ägna sig åt komponerande och andra instrument. Musiken som utvecklats på senare år, ofta med ensemblen Skogen, är svår att beskriva. Jazzen kan finnas där, som fragment, till exempel, med det har mer gemensamt med improvisationsmusik och modern konstmusik.

Fascinerande att lyssna på flera skivor i ett svep. De olika kompositionerna glider ihop, trots skillnader, i instrumentering, i antal musiker, i tid.

Skogendubbeln är en återutgivning av skivor som kom ut 2012 och 2014. Långa musikaliska förlopp, organiskt och detaljrikt på samma gång. I en sekvens låter det som syrsor har kommit in i musiken. Naturens mikrotoner möter akustiska och elektriska ljud. Är det jag som fantiserar, eller inte? Av de tio musikerna är flertalet från Sverige, men två japaner medverkar också, Ko Ishikawa på sho, och Toshimaru Nakamura på mixerbord. Ishikawa har bland annat spelat gagaku, men Granberg & Skogen har mer samhörighet med den moderna, japanska improvisationtraditionen där tystnaden är ett instrument i sig.

Skivan med Granberg, Olsson och gitarristen Akiyama är utgiven av ett japanskt skivbolag. Trion har turnerat i Sverige och jag minns en konsert i en konsthall som utsökt i sin korthuggna minimalism. Nu spelar Magnus Granberg klarinett och Ibland går det inte att särskilja mellan klarinettspelet och Olssons elektroniska signaler. Den japanska gitarristen är den expressiva i sällskapet, men när Olsson några gånger slår hårt på cymbaler blir resultatet extremt. Jag flyger upp från skrivbordsstolen. Kontrasten till det tysta samspelet är överrumplande.

Alla skivorna är nyligen utgivna, men de färskaste är Nattens skogar och Early to late. Det kan vara titeln som påverkar men Nattens skogar är nog det mest drömska jag hört med Magnus Granberg. Musiken har framförts för en större ensemble tidigare, nu för en kvartett, Granberg på preparerat piano, Anna Lindahl på fiol och två schweiziska musiker på slagverk, objekt, munspel med mera. Den är släppt på vinyl och båda sidorna har en sällsam suggestionskraft. Långsamma toner som rör sig fram i ett musikaliskt skugglandskap.

Musiken på Early to late uruppfördes på Huddersfields Contemporary Music Festival i höstas och skivan spelades in i samma veva. Granbergs komposition heter How vain are all our frail delights? Utgångspunkten är ett stycke av renässanstonsättaren Johannes Ockeghem. Hörs det? Både ja och nej, det öppnar upp musiken, drar den tillbaka i historien, samtidigt som det är en samtida komposition. I stället för skuggor hör jag ljus och öppna ytor, i mötet mellan instrumenten. En stor skara internationella musiker medverkar, Granberg spelar celesta och på det andra stycket, komponerat av likasinnade Jürg Frey, använder han sig av munspel och stenar. Också bra, snarlikt, men med en annan ton.