Phronesis

Dela den här recensionen:

Phronesis (Ivo Neame, piano; Jasper Høiby, bas; Anton Eger, trummor) fortsätter med sitt åttonde album på den inslagna banan som jazz-powertrio men de passar också på att utveckla sitt sound. Generellt känns musiken lite mera intim och laid-back än på deras tidigare skivor. De har sparat in på de intrikata unisonlinjerna och hjärtstoppande trumsolona till förmån för en mer lyrisk ådra. De utforskar också en utökad instrumentering på plattans sista spår, The tree did not die, med elpiano och syntar och ett tonspråk som påminner mig mer om Morten Schantz Godspeed (där Anton Eger också ingår) än om ”klassiska” Phronesis-låtar.
Trion vill att musiken ska spegla att allt och alla här på jorden, människor, djur och natur, är en del av ett större sammanhang där vi människor måste ta vårt ansvar för de utmaningar mänskligheten står inför. Ett engagemang som Høiby tidigare lyft fram i och med kvintettskivan under eget namn från 2016: Fellow creatures. Jag räknar starkt med att den här skivan kommer att bli lika vällyssnad som dess föregångare hemma hos mig och ser väldigt mycket fram emot att få avnjuta låtarna live. Men hur bra deras skivor än är så är Phronesis definitivt ett liveband som kommer att förändra hur du tänker på jazz i fortsättningen, så gå och se dem så snabbt du bara kan!