Methera

Dela den här recensionen:

Ibland drar folkmusik iväg åt ett håll som är ett månvarv långt från det folkliga. Inte konstigt egentligen, där finns många ingredienser i exempelvis svensk traditionsburen fiolmusik som har rötter i europeisk konstmusik. Mitt intryck är att det är allt oftare, och inte alltid till någon fördel för spelmansmusiken, eller för musikern själv.
Här har vi ett bra exempel på det. Klassisk stråkkvartettsättning i vad som mest är nyproducerade låtar. I flera av dessa har olika musikstycken kombinerats till en längre svit, vilket jag inte kan se någon som helst fördel med. Det är lätt att tappa fokus. Titelstycket består exempelvis av tre låtar och är drygt elva minuter långt.
Men som tur är finns här också mer traditionella, om jag bortser från sättningen, inslag. Exempel på det är ena svängiga halvan av The Fox/Blackbird Schottische, den Inledande och av violinisten Emma Reid komponerade Lilly i kul arrangemang och snygg grundmelodi, samt avslutande Late longings som är vacker som en snövirvel i Ashokan-dalen tydligen kan vara – skivan har namn efter en sådan.
Emma Reid har som bekant rötter i både Sverige och England, själv gillar jag mest när det brittiska, snabba och taktfasta dominerar. En skiva jag är lite kluven till, lite synd för det är ju ypperliga musiker och ofta snyggt arrangerat.