Vallevan

Dela den här recensionen:

Folktrion Vallevan firar tio år och det med ett riktigt mästerverk. Den höga klassen har uppnåtts mycket tack vare Maria Walls sångtekniska skicklighet och goda kunskaper i konsten att skriva väl, idérikt och personligt. Tid på sig har de tagit också, för att det ska bli bra. Ska jag komma med kritik handlar det om så små petitesser som att hon har skrivit den vackra Stanna kvar aningen för högt för sin egen röst.
Hon förgyller skivan med vackert spel på månmarkapipa och gör att det sticker ut instrumentalt med en melodica med vilken hon exempelvis spelar melodin i Tvåtaktarn, en tretaktare.
Men även om Maria tack vare sin musikalitet – hon är för övrigt kantor till vardags – kunnat göra en solo­skiva skadar det ju inte med två ekvilibrister till musiker, det vill säga mångsidige Mikael Grafström på gitarrer, mandolin, nyckelharpa och sång samt riktigt skickligt fiolspel av Emil Kunze, vars snabba stråkdrag låter mer brittiskt än svenskt.
Vad Vallevan också har fattat är att en skiva inte blir bättre av att den är längre utan presenterar här tretton lagom långa låtar. Skona mig är en utomordentlig rocklåt och Vallevan visar med Utanför och innanpå hur modern svensk folkvisa ska låta. Lite synd att trion inte experimenterar ännu mer, med instrumenten. Det har sällan berömda skivor med bra låtar förlorat på. Men årets svenska folkvisskiva tror jag detta blir ändå.