Skivrecension

Still going strong

Blowzabella

Two score

Skivbolag: Blowzabella
Recenserad av: Lars Fahlin

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Blowzabella bildades 1978 av några studenter i instrumentmakeri som var intresserade av musik från medeltiden och renässansen. Med vevliror och säckpipor och en förkärlek för dronemusik spelade de till en början huvudsakligen engelska och franska danslåtar. Men med tiden och flera medlemsbyten vidgades influenserna till att inbegripa andra kulturer och instrument. Bandet var en av de brittiska föregångarna i att blanda stilar och instrument, som saxofoner och elbas, och den traditionella repertoiren började få konkurrens av egna kompositioner. Allt presenterat i fräcka och moderna, genomarbetade arrangemang. Vilket är deras kännetecken även i dag.
Albumet Two score (Två tjog) är en del av Blowzabellas 40-årsjubileumsfirande (en annan är den pågående engelska turnén). Detta är typisk Blowzabella. Rytmiska bretonska danser, danser från en svunnen tid, stunsiga engelska danser och passionerade sånger.
Fantasin och musikaliteten flödar redan på första spåret, Cé, en pentatonisk rockvals komponerad av gruppens franske vevlirare, Gregory Jolivet, och fortsätter genom hela skivan: i de tre harmoniserande saxofonerna på The Grenoside processional dance; Paul James intensiva jazzsolo på känslofulla mazurkan Camdence; den närmast sublima, avslutande valsen Colin.
The Blowzabella wall of sound är inte bara namnet på en av gruppens äldre album. Det har i många år varit gruppens varumärke. Och även om ”väggen” numera inte är lika mycket av en ångvält som den brukade, utan något mer sofistikerad, håller Andy Cutting (melodeon), Jo Freya (sax, klarinett, sång), Paul James och Jon Swayne (sax, säckpipa), Gregory Jolivet (vevlira), Dave Shepherd (fiol) och Barnaby Stradling (bas) gruppens fana högt och musik nyfiken, tilltalande och vital.