Ferenc Snétberger, Anders Jormin, Joey Baron

Dela den här recensionen:

Titok är namnet på den ungerske gitarristen Ferenc Snétbergers andra skiva på ECM. Titok är inspelad i Oslo och den här gången har han på tåget med sig den svenske basisten Anders Jormin och trummisen Joey Baron som man annars brukar kunna höra tillsammans med bland andra John Abercrombie.
Snétberger spelar akustisk gitarr och har ena benet i jazzgenren och det andra i klassisk gitarr. Hans spel har ett starkt melodiskt driv, melankoliskt och stilrent, på ett sätt som känns närmare Spaniens Joaquín Rodrigo än låt säga den kanske mer temperamentsfulle Piazzolla från Argentina. Såväl i solona som i skivans ensamma intron (i låtar som Rambling och Fairytale) låter Snétberger visa prov på ett briljant spel av såväl känslighet som rörlighet i fantasin. Snétberger och Jormin kompletterar varandra med oerhörd precision och tydlighet. Baron innehar ofta en kontrollerad och noga avvägd roll i arrangemangen, men lever ut i högre grad i de fria improvisationerna.
Spontanitet är ett av skivans ledord. Kompositionerna är Snétbergers egna och är både fina och välskrivna. Och balansen mellan fritt och skrivet görs tydlig av att skivan inleds med två helt improviserade spår (varav titelspåret är ett) och sedan avslutas med ytterligare tre. Man har valt att placera dem som inramning av skivan vilket jag tycker är en god och spännande idé – att låta skivan börja i ett öppet, något mer temperamentsfullt, sökande landskap, se det få kontur och kristallisera sig, för att sedan försvinna ut igen i det okända.