Kim Rysstad

Dela den här recensionen:

Timeglas är den norska folksångaren Kim Rysstads fjärde soloalbum. Han framför egna och andras låtar och har satt samman en skiva där den mjuka norskan är det som biter sig fast starkast. Med låttitlar som Tröystesong, Barndomsminne och Herifrå til månen har Kim Rysstad fått ihop en skiva som är såväl en betraktelse över livet som en samling av låtar för alltifrån bröllop till begravningar. Han blandar små fina berättelser om kärlek med reflektioner över det som varit och det som kanske också kommer längre fram.
En kombination av den mjuka norskan och arrangemang som flyter som en fjällbäck en varm sommardag gör att jag njuter, men samtidigt lyckas jag inte riktigt komma på vad det är han vill berätta för mig. Jag saknar lite svärta, något som bryter av och bråkar med mig.
Trots detta gillar jag det enkla och rättframma. Sen är ju låten Stolne stunder perfekt för en stressad småbarnsmamma. Det är nämligen en låt som handlar om hur svårt det kan vara att få tid för att dikta. Men hur man ändå kan, nästan tvångsmässigt, hitta stunder i vardagen för att skriva. Dikter. Låtar. Eller något helt annat.