Anna Einarsson

Dela den här recensionen:

Tre år efter barnjazzskivan Tigern säger Grrr kommer nu uppföljaren Tigern säger brr, som bygger vidare på samma koncept fast med vintertema. Även denna gång har sångaren och kompositören Anna Einarsson skrivit all musik, tillsammans med författaren och poeten Lotta Olssons texter. Det är också samma dreamteam av svenska jazzmusiker som på förra skivan: Elin Larsson på saxofon, Monica Dominique på piano, Backa Hans Eriksson på kontrabas och Peter Danemo på trummor. På några låtar gästar även Olov Johansson från Väsen på nyckelharpa.
Extremt bra förutsättningar med andra ord. Allting är såklart väldigt välspelat och bandet låter samspelt och avslappnat, trots att musiken till skillnad från mycket barnmusik är allt annat än lättspelad. Låtarna rör sig i gränslandet mellan jazz och visa, ofta med starka inslag av latinjazz och ibland med lite Alice Tegnér-feeling. Flera av melodierna är väldigt fina, inte minst flera av balladerna. Anna Einarsson själv sjunger med en virtuos precision, och det är många skickliga insatser och solon från samtliga instrumentalister.
Ändå blir det aldrig särskilt kul. Som helhet blir det alldeles för präktigt och polerat för min smak. Det är inget som skaver, inget som sticker ut och skapar spänning. För mig flyter allt ihop. Detta är ju min väldigt subjektiva åsikt såklart, inte min typ av jazz, och barn brukar ju inte vara så fast i sina smakpreferenser som vi vuxna.
Men jag saknar tyvärr det direkta och enkla tilltal som barn av min erfarenhet brukar gå igång på, låtarna är alla ganska långa och meckiga med mycket text. Inget som bjuder in barn att sjunga med. Men för föräldrar som gillar den här typen av jazz är det nog en grym skiva att lyssna på tillsammans med sina barn.