Mette Juul

Dela den här recensionen:

Den danska sångerskan Mette Juul har lämnat ifrån sig ett jazzigt singer-songwriter-album. Ett album som låter traditionellt, i sin form, sitt innehåll, sitt uttryck och sin utformning. Mette Juuls röst har en erfaren klang och hela skivan står på något sätt fast förankrad i traditionen. Men Mette Juul har egentligen inte den erfarenheten och låtarna är huvudsakligen nyskrivna, med något enstaka undantag, av Mette Juul själv.

På det hela taget ger skivan dock ett charmerande intryck. I alla fall så länge ensemblen håller ihop i arrangemangen. För i några av improvisationerna händer något som verkligen stör. Plötsligt känns det som att Mette Juul och musikerna drar åt olika håll. Mette åt det lugna och harmoniska – musikerna åt det störiga, kraftiga och brötiga. Och även om inget av det egentligen är dåligt – så fungerar inte kombinationen. När musikerna skapar kaos blir Mette Juul tråkig. Och när Mette Juul plockar fram sina vackra och harmoniska sånger kommer musikerna och stör. Det blir en spricka i fasaden som inte går att laga.