Søren Gemmer

Dela den här recensionen:

Pianisten Søren Gemmer skriver tät musik där melodierna är halvt dolda och ackorden växlar som i smyg. Det gör att musikerna hela tiden får jobba hårt med sig själva och med varandra för att komma vidare, kort och gott göra så att musiken rör sig i en och samma riktning och lyfter. Vilket den gör, gång på gång. Ritualen för att det ska ske är nästan formelartad: först en presentation av materialet, därefter en allt tätare kollektiv snurr in mot musikens centrum och naturligtvis återkommande soloskär. På så sätt skapar de ett sug som drar en med om man väljer bort den yttre världen. Man kanske inte når Nirvana av att lyssna på The lark men likväl ett meditativt tillstånd som dröjer sig kvar efter det att musiken klingat ut.