Hilary Gardner

Dela den här recensionen:

Jazzsångdebut.
Amerikanskan Hilary Gardner debuterar som jazzsångerska med ett album som kunde varit hennes andra eller tredje. Rösten innehåller mer pondus och erfarenhet än vad debutanter brukar ha. Gardner lämnar aldrig melodierna och har några hyss för sig men det är fin balans mellan melodier och rytmer. Hon sjunger, kort sagt, mycket bra i populärjazztraditionen. Jämför med till exempel Dinah Washington och Peggy Lee. Det tål hon, redan nu.
Inget speciellt och nydanande alltså men ett väl genomtänkt album med staden New York som tema. Också bra komp och smarta arr, i det lilla. Instrumenten – som piano, trumpet, tenorsax, hammond och inte minst gitarren – har fått sätta stämning och färg på olika låtar.
Som ofta idag en blandning av Den amerikanska sångbokens äldre och nyare upplagor: Brooklyn bridge (låt av Sammy Cahn till film med Frank Sinatra) och Autumn in New York (Vernon Duke) å den äldre sidan och No one after you (Leonard Cohen), Drunk on the moon (Tom Waits) och Chelsea morning (Joni Mitchell) å den yngre. Fast bäst är avslutande Manhattan avenue av Nellie McKey, ett namn jag inte hört förut. Nu har jag det, tack var Hilary Gardners album. Ung engelsk skådespelerska, artist och låtskrivare, bosatt i USA. Kolla upp henne!