Skivrecension

Klassisk progressiv rock.

Yes

Tales from topographic oceans

Skivbolag: Panegyric/Bertus
Recenserad av: Lars Fahlin

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Progressiv rock har ofta – både av anhängare och motståndare – definierats med flera av dess byggstenar: långa låtar och gitarrsolon, tekniskt skickliga musiker, avancerade taktarter, tematiska och rytmiska skiften och konceptalbum med texter om mystiska figurer, vättar och olika spirituella motiv.
En av de främsta företrädarna för genren är den engelska gruppen Yes, som i viss mån har lyfts fram som personifiering av progressiv rock enligt ovannämda definition.
Efter storsuccén med albumet Close to the edge (1972) – skivans första sida bestod av titellåten, 18 minuter lång, andra sidan innehöll två kortare spår, tio respektive nio minuter långa – lanserade man en än mer bombastisk idé: ett dubbelalbum med fyra låtar, en per sida, inspirerade av en fotnot i boken En yogis självbiografi, av Paramahansa Yogananda.
Ambitiös, experimentell, imposant men inte så stramt hållen som den kanske borde ha varit (bristande auktoritet hos medproducenten Eddi Offord?), används Tales from topographic oceans ofta som praktexempel på vad som är pompöst och fel med både progressiv rock och gruppen Yes. Men skivan är bättre än sitt rykte.
Visst är Tales from topographic oceans Yes på sitt mest svulstiga och överexpansiva humör, men också när de är som bäst (riffet och ackordföljderna på The Revealing science of God/Dance of the dawn, de folkliknande tongångarna på The Remembering/High the memory) och låter som vackrast (Steve Howes akustiska gitarr och de klassiskt inspirerade inslagen på The Ancient/Giants under the sun). Att det också finns inslag av Yes på tomgång och med vatten över huvet, är inte konstigt. Men det är riskmoment man får erfara när man bestämmer sig för att skapa ett 80 minuter långt musikverk.
Tales from topographic oceans gick till första platsen på den engelska försäljningslistan i januari 1974, en månad efter att skivan släpptes. Men klaviaturspelaren Rick Wakeman tyckte inte om den riktning bandet hade tagit och lämnade Yes efter den åtföljande Europaturnén.
Den här återutgåvan består av tre cd-skivor och en blu-ray med ny 2016 Steven Wilson stereomix av originalalbumet, en alternativ version av albumet plus skivans singlar. Blu-rayskivan innehåller dessutom en 5.1 surround-mix, en instrumentalversion av albumet samt skivans originalmix från masterbanden och kopior av både den engelska och den amerikanska vinylversionen av skivan.