Cats and Dinosaurs

Dela den här recensionen:

Swingen, den amerikanska dansmusiken som började utvecklas i början av 1930-talet, blev framgångsrik. Kulturpolitiskt kan man nog säga att den kom som en flykt eller ett framtidshopp i spåren av börskraschen 1929.
Cats and Dinosaurs sätt att spela signalerar också lättsam underhållning, så det blir en krock mellan de plakatpolitiska texterna och den lite kluriga och gott svängande musiken. Stilkrockar kan vara nog så effektiva och bandet funkar säkert som en temperaturhöjare vid demonstrationer och torgmöten. Det mesta av text och sång är däremot inte för närlyssning i avskildhet, fast de avslutande låtarna För dum för demokrati, Sex timmars arbetsdag och Varning till dom rika (repris) hamnar på pluskanten.
Dan Berglund och Nationalteatern är långt borta. Och Love Explosion, som inte direkt var några finlirare satsade hårt på hjärt- och magtrakten, minns den regionalpolitiska hitlåten Stockholm City. Cats and Dinosaurs däremot är försiktiga med sitt återhållsamma salongsanpassade swingspel. Hur ska man tuta i basunerna så att järnrören på stan kroknar?