Fred Hersch

Dela den här recensionen:

Länge hade jag den felaktiga uppfattningen att pianisten Fred Hersch är en doldis inom jazzen. Men så kanske det bara är för oss i Europa då han sedan 1970-talet är väletablerad i USA och dessutom pryder hans porträtt väggarna på legendariska haket The Village Vanguard jämte bland andra Coltrane och Bill Evans. Givetvis anspelar skivans titel på Evans klassiska album med snarlik titel och vibbarna och atmosfären är nästan desamma.
Hersch vapendragare sedan många år är basisten John Hébert och batteristen Eric McPherson, och tillsammans utgör de en tajt och samspelt enhet. Repertoaren bjuder på en hel del Hersch-original, varav en är tillägnad hans favoritblyertspenna (!), samt mer eller mindre kända covers, såsom Richard Rodgers A cockeyed optimist (bäst), Jimmy Rowles något obskyra standard The peacocks och Monks We see. En riktigt trevlig och intim trioinspelning med vackra såväl som svängiga partier där trions tolkningar av andras låtar är klart bäst.