Simone Felice

Dela den här recensionen:

Efter att ha spelat i både Avett Brothers och Felice Brothers (med sina bröder) valde Simone Felice att gå sin egen väg. Båda banden spelar röjig folkrock med influenser från den äldre amerikanska folkmusiken. Hans soloprojekt kom att bli stillsammare och allvarligare än det han tidigare gjort. En vackert stegrande berättelse där var varje låt var en egen historia.
Där Felice Brothers genomsyrades av lekfullhet var hans eget projekt mer högtravande. Ibland blev det för mycket av det svåra. Men som helhet var det ändå riktigt bra och nyskapande.
På uppföljaren Strangers har det i stället det blivit mer fartfyllt och han närmar sig den renodlade countryn. Det är enklare, gladare och snabbare. Just det mer omväxlande tempot är ett lyft från den första soloskivan.
Här har Simone Felice blivit mer konventionell och lättillgänglig. Men det blir på bekostnad av de säregna berättelserna som återfanns på den första skivan. Jag saknar både det lekfulla och de fina historierna som effektivt målades upp. Låtarna som sticker ut och får det att lyfta ordentligt. Men med det sagt så är uppföljaren Strangers fortfarande bra.
Simone Felice jobbar på att hitta balansen mellan sina olika sidor och han är på god väg att hitta den.