Lucas Scheffold & Helle Andersen

Dela den här recensionen:

Stilfullt akustiskt melodispel i ett antal svenska låtar. Påminner aningen om skivan Digerjanke med Bengt och Börje, en klassiker i genren. Delvis för att det inte dräller av polskor med gitarr som huvudinstrument. De spelade på nylonsträngat, här är det stål. Ganska stillsamt och meditativt, vissa låtar improvisatoriska intill det lite långtråkigas gräns, medan andra svänger grymt bra och är föredömligt opretentiösa men ändå välarrangerade. Pärlor är den ofta tolkade Farmors brudpolska efter Gyris Anders, Älvdalen, och Skrattpolska efter Pehr Ericsson, Helgarö, Södermanland. Detta är en duo men Lucas Scheffold spelar nästan hela tiden första fiolen, fast på gitarr då, medan Helle Andersen är mer stilla och återhållsam med basspelet. Medverkar gör även Pehr Torstensson på flera låtar, med en mjuk klarinett och Tony Andersson spelar sopransaxofon. Inte dumt det heller och det tillför en hel del. Exempel på fin låt med klarinett är Annbjørg Liens Felefeber som har en melodi misstänkt likt O’Carolan-klassikern Si Bheag Si Mhór. Men fin för det och rättigheterna gick ut 1808. Favoritlåtarna kommer i början, men fin slutkläm är den gamla Solleröska långdansen.