Wör

Dela den här recensionen:

Så tung men samtidigt sprittande folkmusik som Wörs har knappast blivit utgiven på skiva sedan Filarfolkets dagar. Tyngden står framförallt Fabio Di Meo för, på barytonsaxofon, medan medmusikerna bygger snygga stämmor med sina melodi- och kompinstrument som är sopransaxofon, fiol, dragspel, gitarr och säckpipor. Pieterjan Van Kerckhovens spel på de sistnämnda instrumenten är närmast ettrigt.
Debutskivan som släpptes 2016 hade vissa hitbetonade låtar, något jag nog tycker saknas här, men kvaliteten är jämnhög och arrangemangen omväxlande och emellanåt är det stillsamt enkelt men så plötsligt är det där, det massiva sprittande spel som är Wörs kännetecken.

Liksom på förra skivan är det 1700-talskompositörer från olika delar av Belgien som stått för musiken, här med rötter i bland annat Gent, Antwerpen och Maastricht. Och kanske är detta musik som spridits via valloner till Sverige, i alla fall låter det ibland så väldigt bekant, som exempelvis Polonaise efter P J Vanpelt, ett musikstycke som mycket väl kunde ha ingått i en notbok från Sexdrega. Samma med Gedachten, ett slags gånglåt efter Frans De Prins från Leuven. Bekant är också gästande Maarten Decombel, hans gitarrspel hörs ofta i traditionell musik från Belgien, och här får han en titellös låt av De Prins att svänga rejält. Mellaneuropeisk modern folkmusik när den är som bäst.