West of Eden

Dela den här recensionen:

”Kom in min kära. Slå dig ner och beskåda mina magiska under. Din önskan kanske är ljus som eld i natten. Och jag sa – ta mig tillbaka till hopp och glädje. Ta mig tillbaka till floden Fowey.”
Den melankoliska inledningen, sången River Fowey, på West of Edens nya skiva Songs from twisting river sätter ett skönt anslag. Vi är ute på vindpinade hedar. Hedar där sorgen ligger nära livet och allt är kallt, ruggigt och eländigt – men där musiken finns som en helande kraft. En kraft som får oss att orka gå vidare trots allt.
West of Eden är ett folkrockband som funnits sedan 1995. I en bitvis ny konstellation släpper de nu en ny skiva – egna låtar, men med influenser från irländsk och skotsk folkmusik. Sättningen med bland annat fiol, dragspel och flöjter, slagverk och mandolin ger en folkmusikalisk känsla och Jenny och Martin Schaub står starka som frontfigurer.
Det är avskalat, känslosamt och melankoliskt – men också distanserat och tamt. Allt slutar i perfekta uttonade ackord och även om helheten blir riktigt bra – är allt lite väl prydligt och tråkigt.