Markku Lepistö

Dela den här recensionen:

För knappt två år sedan släppte Lepistö sin förra skiva (New voices), där han spelade enradigt durspel med Markku Lepistö Trio. Nu är det dags för nästa skiva, solo nu, Lepistös femte soloskiva, och den här gången trakterar han en treradig variant av detta diatoniska instrument. Här finns åtta spår med egna solokompositioner, inspirerade av finsk folkmusik men framfört med ett egensinnigt spännande sound. Låtarna är ömsom sökande, improvisatoriska och minimalistiska som i Minima 1 och 2 och Salmivaara. Ömsom melodiösa som låten Silta. Oavsett vilket är resultatet alltid imponerande klangrikt. Ett vackert och riktigt påhittigt inslag är låten Kirkkaus, där durspelet för en dialog med de inspelade fåglarnas vårläten. Ett drygt trettio år långt musikerliv har resulterat i en diger skivproduktion i olika konstellationer. Markku Lepistö har varit en mångårig medlem i gruppen Värttinä, spelat med den europeiska durspelsgruppen Accordion Samurai samt tillsammans med basistkollegan Pekka Lehti. Förväntningarna är höga, vad månde komma härnäst?