Engmans Kapell

Dela den här recensionen:

En aningen grabbig skiva där jag på inledande Yalla, yalla, allez, allez stör mig på klyschor om människor i andra länder. ”För jag har ungar i världen i varje kulör, ljusa och mörka och nå’n är mest röd. Jag älskar dem alla men morsorna mest, fina förstås men med hett temperament”. Lite som Taubes ”En skiftning i kulören, det gör väl ingenting. Nej hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing.”. Som kan försvaras med att den är gammal som gatan. Musikaliskt är det inte nytänkande, Per Persson har skrivit ovan nämnda låt och hela skivan har tydliga Perssons Pack-influenser, irländsk folkrock helt enkelt, plus en hel del tongångar från svensk singer-songwriter-rock vilket även visar sig i en låt av Staffan Hellstrand. Svängigt och melodiskt är det genomgående. Spelar gör, förutom Pär Engman, Görgen, Jocke, Pelle, Peppe och Dedde, med efternamnen Antonsson, Blomgren, Larsson, Lindholm och Malmqvist. Sammanfattningsvis inte särskilt nytt, men för att travestera en av sångerna, Snygg och kärleksfull, så är det helt uppenbart att Engman har stor kärlek till genren.