Klima­forandringer

Dela den här recensionen:

I Klimaforandringer ingår bland de svarta och vita tangenterna Rasmus Kjær Larsen som turnerat med SVIN, i vilken även gitarristen Lars Bech Pilgaard ingår. Taus Bregnhøj-Olesen, från Konkyhlie, håller även han i sin gitarr. Basist är Avantpop-artisten Peter Skibsted, även känd under aliaset Peach. Bland trummorna finner vi Anders Vestergaard från Yes Deer och så Rune Lohse som även håller takten i Horse Orchestra, där vi även finner Klimaforandringers gästbasist Nicolai Kaas Claesson.
Efter en uppvärmande a-sida, blir b-sidan den intressantaste delen av Klimaforandringers andra lp kallad Slægt. Det är en futuristisk tillbakablick mot 1970- & 1980-talen. Stundtals tungt drivande krautrockgitarrer à la Faust, stundtals dragning åt Camel-gitarrer anno 1975. Jag finner även viss släktskap med Göteborgsbandet SonSon. Det är stundtals afropsykedelia,, stundtals autotunad synt, likt en tidig Depeche Mode-remix. Det är en befriande respektlöshet för genrer. Ja, som en avslappnad dansk Frank Zappa reinkarnerad.
Slægt hjälper inte bara till med Söndagsfesten. Nej, Klimaforandringer hjälper oss att hantera flygrädsla på samma sätt som de själva hanterar musikgenrer – det är en konst, eller rättare sagt ett knep att flyga. Knepet är att lära sig kasta sig till marken och missa – för att som avslutning citera Douglas Adams.