Joshua Abrams & Natural Information Society

Dela den här recensionen:

Min första bekantskap med Joshua Abrams var som medlem i Town & Country, som på en rad skivor rörde sig mellan kammarmusik, improvisation och postrock. Abrams har alltid vandrat mellan genrer, han spelade kontrabas med hiphopbandet The Roots tidigt, och har även gästat singer-songwriter-särlingen Bonnie Prince Billy, till exempel.
På senare år har han ofta lagt basen åt sidan för att spela guembri, lutan som vanligtvis används i marockansk gnawamusik. Natural Information var först namnet på en skiva, sedan blev det ett projekt/band, där just guembrin är hjärtat i musiken. Intressant hur det nordafrikanska stränginstrumentet används, det finns paralleller med gnawans hypnotiska upprepningar, men Abrams lägger sig nära minimalister som Steve Reich och Terry Riley och, inte minst, det repetativa sound som tyska Can utvecklade på 1970-talet.
Två trummisar, Mikel Avery och Frank Rosaly, spelar i varsin kanal, och är viktiga pusselbitar i skivans rytmiska cocktail. Lisa Alvaros harmonium är ett udda inslag, jag gillar det, det passar in, däremot tycker jag att Emmett Kellys elgitarr inte fyller någon vettig funktion. Guembrin är pulsen, mittpunkten, som de övriga instrumenten lutar sig mot. Joshua Abrams tar dock fram kontrabasen på den avslutande 2128 1/2. Spirituell jazz med Chicagoveteranen Ari Brown på tenorsaxofon. Det är som att helt plötsligt hamna i ett vårregn. Friskt. Avsvalkande. Ett uppvaknande.