Lasse Hörnfeldt

Dela den här recensionen:

Lasse Hörnfeldt, känd och hyllad för sitt varma och innerliga tonfall på altsaxen, tyckte mest om att spela ballader (lyssna gärna in Nu har jag fått den jag vill ha och Lover man). Den tekniska briljansen och de humoristiska infallen imponerar förstås, men Hörnfeldts romantiska, känsliga frasering och hans finstämda samarbete med medmusikerna är ett signum för denna minnesutgåva och dubbel-cd, som nu ges ut fyra år efter Hörnfeldts död på initiativ av en annan jämtländsk jazzmusiker, basisten Lars Ericsson.
Tonåringen Hörnfeldt lärde sig spela tenorsax och jazz på gehör. Han bildade jazzband inspirerad av Charlie Parker, Lee Konitz och Lennie Tristano och gjorde succé i Östersund. I slutet av femtiotalet fick han uppträda med de svenska storheterna på jazzpalatset Nalen i Stockholm. Därefter följde några år med inhopp i olika jazzdansorkestrar runt om i Sverige. När missbruk och kriser tog överhanden hamnade saxofonen på hyllan i tio år.
Minnesutgåvan innehåller en inspelning av Sveriges Radio 1980, där jazzklassiker varvas med korta intervjuer med Hörnfeldt. Programmet blev starten för Lasse Hörnfeldts comeback till en fortsatt framgångsrik och prisad jazzkarriär. Här spelar han med Walter Granlund, bas, Ingvar Johansson, piano, och Lasse Forsberg, trummor. Den andra skivan är Hörnfeldts sista inspelning 2011 på Estrad Norr med Lars Ericsson, bas och gitarr, Thomas Jutterström, piano, och Tomas Nyqvist, trummor.