Skivrecension

Jazz-soul-hip-pop

Gurls

Run boy, run

Skivbolag: Grappa
Recenserad av: Andreas Backelund

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Trion Gurls släppte sin debut redan i februari i år men det är först nu den når mina öron. Först lockad av konceptet med en trio bestående av tre av norsk kontemporär musiks starkast lysande stjärnor på bas, saxofon och sång, byts nyfikenheten efter en lyssning till förtjusning. Sångerskan Rohey Taalah frontar till vardags i jazzsoulgruppen Rohey men här delar hon rampljuset lika med välrenommerade basisten och sångerskan Ellen Andrea Wang samt tenorsaxofonisten och kompositören Hanna Paulsberg.
Paulsberg har även skrivit all musik och text och alla tre ägnar sig åt slagverkande vid behov. Det är med stor självsäkerhet och uppfriskande kaxighet som de tre levererar funkiga jazzgrooves med nickningar till hiphop, jazz och klubbmusik. Svänget beror till stor del på hur både Wang och Paulsberg trakterar sina instrument både melodiskt och perkussivt. Passande stämmor, både mellan två röster eller mellan sax och röst ger intryck av en större orkester.
Texterna är rakt på sak ur betraktarens öga, både allvarsamma och desto oftare med stor humor. I mycket modern popmusik är det en manlig blick på kvinnan men här vänder Gurls på steken och låter ”gutterna” smaka på sin egen medicin.
Det är inte helt lätt att välja favoritlåtar, så mycket kvalitet finns det här, men jag måste ändå framhålla Oui (med fantastiskt inkännande saxsolo med härligt sound), Snap (basgroovet går verkligen inte av för hackor) och Syngedame (med supertajt rap på norska). En otrolig musikalitet, professionalism och lekfullhet vilar över hela albumet som borde kunna gå hem bra i alla mer eller mindre öppna svenska öron.