Maija Kauhanen

Dela den här recensionen:

Finska multiartisten Maija Kauhanen (född 1986) har utkommit med en cd där hon både sjunger (på finska) och spelar; dels det uråldriga instrumentet kantele, men också trummor och bas.
Både hennes röst (ibland lite skarp, nästan gäll, snudd på jojkaktig) och själva det musikaliska tilltalet kan påminna om Marie Boine. Men Kauhanens allmänna experimentlusta och mångfacetterade uttrycksformer får mig också att tänka på Laurie Anderson och hennes banbrytande ljudcollage.
Maija Kauhanen är en modig och sökande artist som bekymmerslöst blandar folksångeaktiga melodier med såväl spröda kanteletoner som tunga basrytmer vilka drar mot nattklubbskänsla. Drömska, meditativa sekvenser växlar med spår fyllda av frenetisk energi men också av synnerligen avantgardistiska ljudexperiment.
Huvudintrycket blir en musikaliskt väldigt splittrad cd; här möter vi en artist som med egensinne och djärvhet söker sin väg, och där uttrycken är lika varierande som resultaten.