Valkyrien

Dela den här recensionen:

Valkyrien är ett band under ständig förändring, och har inför sin femte skiva lagt tillnamnet Allstars på hyllan. Folkmusiken och hardingfelorna är fortfarande med på ett hörn, men har en mindre framträdande plats än någonsin tidigare. Det är långt från bandets debut som hardingfeletrio, men det hörs ändå direkt att det är Valkyrien. Skivan är kort och kompakt med huvudsakligen akustisk pop, oftast ganska stillsam men som då och då skruvas upp till fullt ställ.
I centrum står de olika bandmedlemmarnas texter och Tuva Syvertsens sång. Hon sjunger som alltid extremt bra, opolerat och imperfekt på ett sådär perfekt sätt. En mästare på att gestalta text och känsla. Det är inte helt lätt att hänga med i norskan, men väl värt besväret. Det är vackra texter som växlar mellan poetiska metaforer och direkt talspråk, och vänder blickar både in mot de personliga tragedierna och ut mot de samhälleliga.
Även om där finns stunder som är ganska avskalade har större delen av skivan ett genomproducerat sound med lager på lager av lite allt möjligt över grundstommens gitarr, bas och trumset. Elgitarrer och psykedeliska mellotronkörer, plastiga syntar och frijazzsaxofoner.
Varje låt är som en egen värld, men ändå hänger allting ihop. Det hade varit lite synd att det är så lite hardingfela, om det inte varit så fruktansvärt bra. Innehåller dessutom årets snyggaste polyrytmik med telespringarns asymmetriska tretakt mot rockfyrtakt!