Ole Nilssen

Dela den här recensionen:

Den unge prisbelönte norrmannen Ole Nilssen har så gett ut sin första soloplatta. Nilssen lärde sig spela av sin bestefar och lade därefter en musikhögskoleutbildning till sitt cv. På Premiér presenterar han resultatet av sin musikaliska resa – norska dans- och lyssningslåtar på durspel och knappdragspel. De mer traditionellt framförda låtarna på durspel för mig direkt till Englands morris-danslag, där durspelet är dansens hjärta. I låtstil och spelteknik finns många likheter mellan morris­traditionens låtrepertoar och stycken som till exempel Abraham kalder och Halling frå Hedmarken på Premiér. Att Norge och de brittiska öarna har en del väsentlig, överlappande kultur är väl i och för sig ingen nyhet – låt oss ta lunchtraditionerna niste respektive sandwiches som talande exempel.
Från matkultur till musikkultur. På nya skivan framför Ole Nilssen även en hel del mer uppdaterade folklåtar på dragspel; stycken som Gilleråsingen, Koral av Severin Jevnager och Farvel, banksjefen är poetiska och oklanderligt kompade med välpassande basgångar i vänsterhanden. Bäst med skivan? Att den bjuder på en stor låtskatt för den dur- och dragspelsintresserade som vill lära sig mer repertoar – här hör vi en god dragspelare med båda fötterna i traditionsmusiken. Helst skulle jag dock sett ett dubbelalbum med danseslåtter på en skiva och lydarslåtter på en annan. Nu delar skilda uttryck på en trång yta, vilket innebär en hattifnattig lyssningsupplevelse.