Mamadou Kelly

Dela den här recensionen:

Mamadou Kelly är ännu ett namn i den snart ganska tätbefolkade ökenblues-genren. Ni vet, rullande gitarrer och ett Mali-malande groove. Fast Kelly och kompbandet Ban Kai Na är inga ungtuppar, de har även hörts bakom storheter som Ali Farka Touré och Afel Bocoum. Politiki är Mamadou Kellys tredje album och här utökar Kelly sitt vanliga kompband med fyra nordamerikanska musiker. På steel guitar hör vi Cindy Cashdollar, på slagverk Susie Ibarra, på bas Jake Silver, och på gitarr Daniel Littleton från indierockbandet Ida. Nu gör det inte världens skillnad, egentligen, även om kombinationen Mali-USA funkar minst lika bra här som hos Tinariwen. Det ensträngade lutliknande instrumentet djourkel möter Mississippi-deltats stämningar och New York-koffeinerade toner. Det smälter samman till en helhet där lager läggs på lager, utan problem.  Vad Mamadou Kelly sjunger om är svårt att veta utan översättningar, men en googling ger vid handen att texterna berör saker som ödets oundviklighet, att inte bara snacka vitt och brett, om att de två viktiga dagarna i livet är då vi föds och dör, och så titelspåret som tydligen handlar om att politiker inte bara ska tänka på populism och att inte tappa väljarnas röster. Smått hypnotiskt blir det i ljudrummet om ni skulle råka välja just Politiki.