Hildur Höglind

Dela den här recensionen:

Att den ikoniska drottning Elisabeth I av England skrev poesi var mer än jag visste. Och även om jag undrar vad drottningen hade tyckt om dagens musikaliska sound, har Hildur Höglind lyckats fånga något i tonsättningen. Ett musikaliskt uttryck som känns nutida, men som också vårdar den nästan fem hundra år gamla dikten om kärlek, hat och maktlöshet.
På sin debut-ep Poems har den svenska sångerskan Hildur Höglund lyckats skapa ett alldeles eget musikaliskt kosmos. En enhet av lyrik och musik där orden lyfter musiken och musiken bär fram orden på ett tämligen oemotståndligt sätt. Musiken blir drömsk, lockande och omslutande, Hildurs sång ren och klar, men samtidigt med en liten udd, något säreget som gör att jag spelar låtarna om och om igen.
Förutom tonsättningen av drottningens dikt har Hildur gett sig på den walesiske poeten Dylan Thomas dikt Do not go gentle into that good night och skräckförfattaren Edgar Allan Poes Alone. Utöver det bjuder hon på två helt egna låtar. Allt blir en ep med fem låtar som imponerar och skapar nyfikenhet och längtan efter mer.