Skivrecension

Perfect storm
Pop möter jazz

Alexander Lövmark

Perfect storm

Skivbolag: Black Sheep
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 15 feb 2018

Dela den här recensionen:

Det här var inte lätt. Jag vet inte jag. Ambivalent är ordet. Så kan min åsikt sammanfattas. Pop möter pianotriojazz, som bitvis spelar ganska typiskt och traditionellt. Men blir det mer än ett möte? Kan resultatet kallas popjazz, som i enhet, en genre?
Jo, i Alexander Lövmarks låtar. I hans åtta melodier på albumet Perfect storm blandas pop och jazz. Men annars hörs popdelen mest i den storslaget luftiga ljudbilden och delar av arrangemangen, särskilt körsången (med Lövmark och Vanessa Liftig). Men så drar sig popen tillbaka, låter piano, trummor och bas spela i centrum. Och det blir jazz.
På The next trip gästar också Melissa Aldana med ett fint, melodiskt jazzsolo. Å andra sidan popscatsjunger Lövmark genom nån slags apparatur i Dreams. Måttligt roligt.
Ja, du ser att jag försöker komma underfund både med musiken och vad jag tycker om den. Alexander Lövmarks röst tycker jag mycket om, det vet jag bestämt. Ljus och varm men inte vek utan med en lågmäld kraft. Samtidigt uppskattar jag att han verkligen vill något med sin musik, att han har ansträngt sig för att skapa en egen form av samtida jazzmusik och sång.
Men går det ena ihop med det andra? Förenas de? Eller förtas skönheten i Lövmarks röst av den alltför stora produktionen? Det kan inte hjälpas men för mig blir det som bäst när det är som mest avskalat, när Simon Westmans piano, Viktor Skokics bas och Olle Derneviks trummor får kompa utan störande produktion. Då sjunger Alexander Lövmark allra mest melodiskt, vackrast och svängigast med både pop och jazz i rösten.
Westman-Skokic-Dernevik är dessutom en riktigt bra jazztrio som kan spela balladstilla men också driva upp tempot. Per-Oscar Nilsson bidrar med några snabba, mångtoniga gitarrsolon. 


Fler recensioner

Annonser