Markus Pesonen Hendectet

Dela den här recensionen:

Motvilligt kommer Markus Pesonens Hendectet (en grupp om elva musiker) ut som ett melodiskt band med jazzfötter. Avancerade instrumentsammanställningar och gruppimprovisationer får musiken att klinga på ett ovanligt, lite skevt sätt. Det är friskt och spännande. Jag kommer att tänka på Stravinskij och hans intresse för jazzen. Musiken bråkar med oss, vill väl att vi tar den på allvar. Djärva snitt och blixtrande krockar över musikfältet, ett rockstuk kan arbeta sig upp till ytan och nutida improklanger gör att man får jobba lite för att syn på romantiken och alla sköna slingor. De klingar tydligast i de solon som lösgör sig ur orkesterinsatserna.
Flyt finns liksom puls, oftast som en maklig promenad, ibland full fart över stock och sten. Sex kompositioner av Pesonen vindlar fram under en dryg timme, och var och en rymmer inom sig flera känslor och tempon, och musiken öppnar sig mot olika möjligheter. Flower of life som kommer mitt i, låter precis så. En solvitvarm lilja hela dagen, blir dödsblek i den kalla skymningen.
Markus Pesonen på gitarr och elektronik får hjälp av spelare från Norden, Tyskland, Litauen och Ryssland. Ett alldeles utmärkt band, en ensemble. Träblås från sopransax till bassax och liknande för klarinettfamiljen, trumpet trombon och tuba, dragspel och flöjter, bas, trummor och fiol. Klart urskiljbara instrument i en bred klangfärgspalett. En växlingsrik musik.