Skivrecension

Musikaliska målningar Lira Gillar

Farvel

Östtomta

Skivbolag: Jazzland records
Recenserad av: Bengt Eriksson

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Gruppen Farvel målar tavlor med toner, ljud och rytmer. Att lyssna är som att titta på en utställning med målningar där man nästan anar vad de föreställer. Hade jag associerat likadant, om musikstyckena – eller tavlorna – inte haft titlar? Inte säker på det, för titlarna styr ju lyssnandet.
Detta var min första tanke när jag hörde Farvels nya album Östtomta. Men, tänkte jag vid andra lyssningen, albumet kan också beskrivas som en ”symfoni” för röst, trumpet, tenorsax, syntar, kontrabas, trummor och elektronik i fyra satser – Luft, Eld, Vatten och Jord – vilka i sin tur består av tre (den första satsen) eller två delar (de övriga). Albumets titel syftar på att musiken komponerades, arrangerades och spelades in i Östtomta, en ort i Värmland.

Känslor och stämningar föds. Bilder målas dit ton för ton eller växer fram som ett foto i ett framkallningsbad. I förstaspåret Lä (ur Luft) skapas stämningen av Isabel Sörlings ordlösa röst, som genom hela albumet ska vara ett lim eller kitt eller, om man så vill, som en föränderlig himmel för övriga instrument. I nästa spår blåser Otis Sandsjös sax upp till Storm ihop med Sörlings röst. Och i tredjespåret Pust är det främst Kim Aksnes som andas ut stilla toner av återhämtning.

Men ingenting är säkert. Lugnet kan övergå i något mer oroligt och stormen har ett öga av stillhet. Rytmer läggs till som ljud snarare än taktslag, elektroniken mullrar och bullrar. Så kan jag fortsätta att beskriva spår efter spår, hellre så här än att placera Farvels musik i någon genre eller snarare några genrer. Det är jazz, korta stunder. Våldsam ambient, om det går att säga så, andra stunder. Rock och elektronika.

Måste beskriva ännu ett spår till, som jag tycker mycket om: Myr (ur Vatten). Stilla fräsande från Norlings röst, så börjar det. Saxofonen gungar långsamt, nedåt och uppåt. Rassel som av steg, några röster. Var och en som vandrat över en myr känner igen den dallrande känslan. Fascinerande lyssning, mycket fascinerande! Och dessutom förändras musiken för varje lyssning: allt mer, annat och nytt hörs i öronen …