Naomi Vercauteren Trio

Dela den här recensionen:

Att döma av den svängiga folkmusikorkestern Wörs hemsida har violinisten Naomi Vercauteren hoppat av för att starta eget, tillsammans med deras dragspelare Bert Ruymbeek som dock har ena benet kvar i Wör. Men det har även Vercauteren, i alla fall musikaliskt, för det här låter som deras snällare lillasyster. Stillsammare och inga tunga saxofoner eller vrålande säckpipor, men harmonierna och svänget är samma.
Och frågan är, vad är vitsen med det? Förutom att det helt enkelt är enklare att ha en trio än en sextett och att med ett band i eget namn blir det ju trots allt bandledaren som styr, musikaliskt. Kanske skulle Naomi tänkt efter ett tag till innan hon satte ihop detta för, helt sammanhållet är det inte. Helt plötsligt dyker det upp en sång på engelska, framförd av trions gitarrist Jan Debrabandere. Han låter väldigt brittisk och är en utmärkt sångare med en stillsam och behaglig sångröst, men framfört på franska eller flamländska, beroende på modersmål, hade ju varit intressantare.
Men om jag bortser från dessa undringar så kan jag ändå konstatera att det är riktigt snyggt producerat, välarrat, personligt och högst lyssningsvärt. Känner igen mina tveksamheter från när Groupa och Filarfolket splittrades i inte alls lika fantastiska men såklart skickliga triosar. Till Vercauterens försvar kan också sägas att Wörs andra skiva kändes lite som en upprepning av den bättre första och då var det väl rätt att göra något nytt. Ett förslag till nästa skiva: belgiska visor från början till slut.