Solju

Dela den här recensionen:

Solju är ett nytt samiskt band från Utsjoki, från den finska delen av Sápmi (Sameland). I förgrunden finns Ulla Pirttijärvi, en av de mest framträdande samiska musikerna på finska sidan (har medverkat i Angelin Tytöt, numera bland annat i bandet Ulda) samt hennes dotter Hildá Länsman, som bara är i början av sin karriär. I höstas vann Hildá motsvarande Tvärspels-priset på den första finska Etnogalan.
Det är mor och dotter som tillsammans komponerar och skriver musiken och de övriga bandmedlemmarna Samuli Laiho (syntar, gitarr, piano, programmering) och Teho Majamäki (slagverk, vibrafon) gör sitt och har också producerat skivan. Majamäki är även känd från Ismo Alankos (en av den finska rockmusikens stora) produktioner.
Texternas teman är traditionella, respekten för naturen och tacksamheten till förfäderna som planterat den samiska kulturen där den nu finns, i norra Skandinavien. Samtidigt som mor och dotter för en dialog med det omgivande samhället om samernas plats i moderniteten, som i titellåten Odda áigodat (Nya tider). Stråkarna där har ”importerats” ända från Prag via den tjeckiska nationalsymfoniorkestern som målar upp atmosfäriska ljudslingor.
Albumet innehåller en traditionell jojk, Áimejoga Jovnna, och många nya jojklåtar som inte så sällan blandas med ”vanlig” sång med melodiska, snabba poprytmer. På Irgeávnnas (Boyfriend-to-be) gifter sig Mikko Neuvonens kraftfulla strupsång alldeles underbart med Hildás blues-jojk och sång. Då lutar musiken mer mot tyngre rootsjojk. Andra superproffs till gästmusiker på plattan är Paavo Lötjönen på cello (ja, han som spelar i Apocalyptica) och Janne Burton Puurtinen på syntar (ja, han från det finska bandet HIM).
Jag slås av hur rik, gränslös och formbar jojken är. För något alldeles speciellt är den. Det sägs ju också att den som jojkar, inte ”bara” tolkar ämnet för själva jojken, utan är det. För ett par år sedan blev duon Solju fyra i den finska Eurovisionuttagningen. Redan då en lovande start för ett nytt band. När jojken gifter sig med pop, strupsång och med en symfoniorkester blir det äkta världsmusik.