Adrian Jones, Daniel Reid

Dela den här recensionen:

Stråkkvartett under ledning av Adrian Jones på viola, han har också komponerat, möter folksaxofonisten Daniel Reid. I info-häftet kan man läsa att ”Daniel Reid har kallats en pionjär inom folkmusiken med sitt för genren ovanliga instrument saxofon.” Författaren till den texten har uppenbarligen missat några stora svenska folksaxofonister. Däremot kan man möjligen säga att just blandningen stråkkvartett och saxofon inte är helt vanlig.
Bäst på denna skiva är svänget och den trots allt egna klangen, medan melodier att minnas saknas även om det inte alls är omelodiskt. Folkmusik med många stråkar låter ofta Gunnar Hahn. Lite sådant kan man ana men Hahn var mer lättsmält. Daniel Reid är en mycket skicklig saxofonist men ibland önskar jag att han släppte det virtuosa och bara kvittrade fram några sköna gamla polskor på sin sopransaxofon. Men det kanske inte var vitsen med denna platta. Mer att göra något för den vad jag anar inte helt stora publik som gillar modern konstmusik mixat med improvisationer på nyskrivna låtar i folkmusikalisk stil. Jazz och hårdrocksklanger anser Nybyggnan också sig ha lagt in men den röda tråden är ändå modern konstmusik inspirerad av traditionella låtar. Lite som Bela Bartok kanske. Och visst är det spännande. Men musiken ställer krav på lyssnaren. Inget för slölyssning.