Doggerland

Dela den här recensionen:

Doggerland var ett landområde som efter den senaste istiden översvämmades av det som nu är Nordsjön. Det är också en folkmusikduo som förenar musik från just båda sidorna av detta vatten. Den engelskfödde norske sångaren Richard Burgess hämtar traditionella sånger från båda länderna, och bohuslänske gitarristen och vevliraspelaren Anders Ådin bidrar med både egna kompositioner och tradmelodier från sin sida gränsen.
Burgess sjunger ibland mjukt och melankoliskt, som i inledande Jeg gikk meg ut, men kan också vara mer kraftfull. Två av skivans höjdpunkter är den Kurt Weill-doftande Richard Thompson-covern The sun never shines on the poor med sångarens skumpiga valskomp på concertina, och framför allt The big hewer, som skildrar livet för gruvarbetare. Det pulserande gitarrkompet kompletteras av ett bluesigt vevlirasolo, flitigt knarrande rytmer på samma instrument, och snygga små inpass på slidegitarr.
Duon gästas av flera fiolspelare som dyker upp i de flesta låtar, däribland Jenny Elisabeth Gustafsson, vilket ger ett fint melodiskt tillskott till Ådin och Burgess främst kompande spel. I de alltför få spår där vevliran används bjuds det på välarrangerade samspel mellan den och fiol, och concertina är onekligen ett instrument som är orimligt sällsynt förekommande, åtminstone när det spelas av någon så här skicklig.