Zhenya Strigalev

Dela den här recensionen:

Hur musik kan låta beror till stor del på musikernas kreativa förmåga. Saxofonisten Zhenya Strigalev tar med sitt nya projekt, trion Never Group, jazzen till delvis nya landskap. Bara att byta ut akustisk bas mot elektrisk ger mycket, inte minst när basen är så central för musiken som här. Basisten Tim Lefebvre har en lång karriär bakom sig med många spännande projekt, bland annat spelade han på David Bowies sista skiva. I Never Group är det ofta enkla riffiga basgångar, när det inte smattras på som i Strange party, en kort energibomb med punkfunkigt beat – bara Eric Harlands ösiga trummor och elbasen. Elektroniska mellanspel från Bruno Liberda bidrar till att utvidga ytterligare. Annars en tät och tajt powertrio där bas och trummor ofta får till suveräna grooves som sedan Zhenya Strigalev kan sola över. Många kortare karaktärsstycken varierat med längre, inalles tjugo egenkomponerade låtar. Om de kortat ner skivan hade det blivit en riktig fullpoängare, här finns mycket att bli fullständigt golvad av, samt några låtar som inte just leder någon vart. Men sammantaget en skiva man inte bör missa.