Ralph Towner

Dela den här recensionen:

Gitarristen Ralph Towner är en av de jazzmusiker som har gjort solokonserten till sin konstform, det mest personliga och nakna av alla format. Även om han testat på de flesta konstellationer sedan han var med att grunda gruppen Oregon 1970, utgör ändå hans skivor där han spelar själv, eller i duo, en särskild del av hans diskografi. Det är i det lilla som han verkligen särskiljer sig som en av de främsta i att blanda klassisk gitarr och jazz till något helt nytt och där varje ton klingar klar som en månstråle.
En annan anledning till att det just är den lilla konstellationen som han har närmat sig har kanhända med hans ljudideal att göra. Towner spelar ofta akustiskt och undviker gärna att spela med förstärkare, vilket ger hans skivor en stark känsla av intimitet och omedelbar närvaro.
My foolish heart är en skiva som på sätt och vis fungerar som en överblick av Towners långa karriär. Titelspåret – det enda han inte skrivit själv på skivan – är en viktig låt och musikalisk ledstjärna för Towner och har varit det ända sedan han första gången hörde den framföras med Bill Evans, Scott LaFaro och Paul Motian. Blue as in Bley är en hyllning till jazzpianisten Paul Bley som dog i början av förra året, 83 år gammal. Dessutom hittar vi bland spåren två gamla Oregon-låtar: Shard och Rewind.
My foolish heart är ändå en väldigt ungdomlig och levande skiva, starkt melodiös som alltid och mot en bakgrund av målande, varma och spänstiga klanger. Låtarna får lite olika skepnader med hjälp av olika gitarrstämningar och ett alternerande mellan sexsträngad och tolvsträngad gitarr.
Har man ännu inte hunnit förundrats över Ralph Towners gitarrspel är det här ett utmärkt ställe att börja.