Nancy Vieira

Dela den här recensionen:

Finns det några värdiga arvtagare till Cesária Évora? Jodå, Kap Verde har en hoper sångerskor redo att gå i barfotadrottningens fotspår. Mayra Andrade, Lura – och så Nancy Vieira då, som redan är framme vid sitt femte eller sjätte album. Allt beroende på hur vi katalogiserar digibook-projektet Pássaro Cego som hon gjorde ihop med pianisten Manuel Paulo och några till. Den musikaliska inramningen på Manhã Florida känns väldigt bekant för alla som lyssnat på Cesária Évora. Så har hon också delvis vuxit upp på den kapverdiska ön São Vicente som även Évora härstammade från. Förfäderna kom dock från den östligaste ön Boa Vista, med dess sanddyner, importerade över havet medelst oceanvindarna.

Allt det där kan vi som lyssnare visualisera, såklart. Vi har ju en bild av Kap Verde: sömniga fiskesamhällen och soliga stränder. Nancy Vieira har dock valt att flytta bopålarna till Lissabon, där fadon frodas, med en touch av pop. Eller valt och valt: Pappan blev Kap Verdes ambassadör i Portugal, så hennes bakgrund är knappast lika modest som den hos Cesária Évora.

Många av de mest välrenommerade namnen inom kapverdisk musik medverkar på skivan. Bau, Hernani Almeida, Zeca Mauricio och Zé Paris backar upp Vieira på ett närmast klassicistiskt vis. Det är fado och morna enligt den modell vi i Sverige känner den, med ackompanjemang av bland annat gitarr och det portugisiska stränginstrumentet cavaquinho. Ovanpå det ligger Nancy Vieiras fina röst, som dock är några enheter svalare än storstjärnans. Men kvaliteterna i hennes stämma, i kombinationen med kompet och produktionen av Cesária Évoras mångåriga vapendragare Teófilo Chantre gör ändå Manhã Florida till något större och bättre än blott kejsarinnans nya kläder.