Tigran Hamasyan & Yerevan State Chamber Choir

Dela den här recensionen:

Det finns vissa album som fångar mig från sekund ett och som inte släpper taget förrän den sista tonens viskande efterklang dött ut. Senast jag upplevde detta var väl … ett och ett halvt år sen. På tiden att jag fick lägga vantarna på Luys i Luso med andra ord.
Tigran Hamasyans förra platta Mockroot var, om än imponerande, för spretigt kantig för min smak. Men den innehöll ett och annat intimt, melodiskt spår och det är denna hjärtskärande skönhet som Tigran plockar upp i sina arrangemang av armenisk sakral musik. Vi hör kör – då och då sångsolister – samt piano; Tigran improviserar återhållsamt under och över Yerevan State Chamber Choir (dirigent: Harutyun Topikyan). Sångarna sjunger befriande rakt, med minimalt vibrato och stökar inte heller ner melodierna med överflödiga, traditionella ornament.
Allra finast på denna Tigrans ECM-debut är harmoniken: en lektion i harmonisk spänning versus upplösning, traditionellt men absolut nutida. Tänk Alfred Schnittkes fantastiska Psalms of repentance, men något mindre olycksbådande.