Jane, Lars & Tommy

Dela den här recensionen:

”Kverulanten, en rå naken klagolåt som handlar om en sur envis och på alla sätt omöjlig kverulant, fast besluten att vara fullständigt opositiv till allt.” Som recensent av skivan och med en inte till hundra procent positiv inställning till densamma känner jag mig tveklöst träffad. Börjar med en sur inledning, avslutar i Ass dur.
Medmusikanter till Jane Karlsdotter på nyckelharpa är Tommy Wallster på cittra och Lars Lindkvist som spelar andrastämma, också den på nyckelharpa. Wallster har tidigare spelat storbandsjazz, i symfonisk blåsorkester och i gitarrensemble medan Lindkvist är före detta musikpedagog med tvärflöjt som huvudinstrument. Med denna bakgrund är det obegripligt hur de lyckas ta sig igenom 17 låtar utan att detta hörs det allra minsta.
Det är också obegripligt varför de inte har en trio med sättningen nyckelharpa, flöjt och cittra vilket skulle kännas oerhört mycket mer spännande än den nu ganska ointressanta sättningen. Visserligen är där en cittra men den kommer ganska mycket i skymundan, till förmån för Janes nyckelharpsspel. Som dock är alldeles utmärkt, ibland sirligt och emellanåt schwungfullt. Lite för sällan det senare tycker jag emellertid.
Janes låtar är vackra, hon är bra på att skriva melodier med barockprägel men i sådan finns ofta en oerhörd tyngd jag önskat mer av när det gäller denna produktion.
Skivan är inspelad i en kyrka, sådant kan ofta ställa till det för ljudet men inte här. Inspelningsmässigt är det oklanderligt. Programförklaringen säger att Lucifer både kan ha med ljus att göra, som vid Lucia, men Lucifer är också djävulsk, som Näcken. Så gillar man finstämd musik och Luciasånger är detta rätt skiva, men den som vill ha djävulska näckpolskor kommer att bli besviken även om det glimtar till i enstaka rullstråk. Tycker kverulanten.