Pingvinorkestern

Dela den här recensionen:

”Visst spretar det, men vi gillar det så” skriver orkestern i sitt releasebrev. Jag kan bara hålla med. För när man lyssnar på denna andra skiva av orkestern bjuds man på en rolig och intressant resa genom en hel massa olika genrer. Jag hör musikaliska strofer som påminner mig om bland annat Gentle Giant, Camel, Pink Floyd, Phideaux och Knoa. Till och med en sorts finsk Piazzolla dyker upp.
Bara genom att läsa vilka olika instrument som används på skivan väcks intresset att lyssna. Pingvinorkestern blandar stilar på ett högst personligt sätt och det spretar åt olika håll, precis som livet gör. Jag tror att alla som lyssnar kan hitta något som tilltalar på denna skiva. Allt från tung, hård rock (Happy) till fransk chanson (Retour de visite). Fick man sig inte en promenad på landet också (Oj!)?
Här finns en skön spretighet och en musikalisk glimt som leder till att helheten som skivan utgör fungerar mycket bra. Höstens kanske vackraste ballad återfinns i Walk slowly med otroligt vackra, snirklande flöjter. Värt att nämna är också den stillsamma, svävande känslan runt borduntonen i If you’re a dreamer, come in.
Look – no hands är utan tvekan en mycket välkommen vitamininjektion i musikhösten 2017, dessutom med en bra produktion och fin ljudbild.