Tondo

Dela den här recensionen:

På en resa i Frankrike 1990 hittade jag en skiva med vevliraren Gilles Chabenat, Bleu nuit. En mästerlig utgåva, men sedan dess har jag inte hållit koll på vad han producerat så det är spännande när cd:n Tondo trillar ner i brevlådan. På Wikipedia ser jag att Chabenat hunnit med en hel del under de senaste 27 åren, inklusive att vara medlem i franska folkrockbandet Malicorne och som medmusikant på en av Värttinäs skivor.
Låtarna på nya skivan är utom i tre fall komponerade av Chabenat själv och från början låter detta väldigt mycket som fransk-belgisk folkmusik möter progressiv rock. Det är inget vare sig för slölyssnande eller dans trots att inspirationen till skivan och skivans titel delvis är hämtad från ringlekande. Influenser finns även från brittiska öarna i Soller en Avril som är förstärkt med fint flöjtspel av Erwan Hamon samt arabisk musik.
I trion Tondo ingår också belgaren Maarten Decombel på gitarr och klarinettisten Fred Pouget vars spel bitvis är genialiskt. Chabenat som också han är en mästare på sitt instrument lyckas få det att ibland låta som en synt och instrumentets mest karaktäristiska surrande påminner som vanligt emellanåt om en tandläkarborr. Så trots vevlirans begränsningar och ganska speciella ljud är detta en varierad skiva, men den kräver koncentration, vilket naturligtvis inte är en nackdel. Musik som måste in genom ena örat och ut genom det andra via hjärnan finns för det lite av.