Malouma

Dela den här recensionen:

Malouma debuterade 1999 men efter tredje albumet 2007 blev det tyst. Orsaken var att hon valts in i senaten i hemlandet Mauretanien, vilket tog all hennes tid och kraft. Men snart upptäckte hon att hon inte kunde leva utan musiken, och de senaste tre åren har hon, så fort hon fått tid över, ägnat sig åt att spela in denna skiva.
Titellåten hyllar en traditionell mauretansk dans, dansad enbart av kvinnor. Maloumas huvudinstrument är också förbehållet kvinnor, lutan ardin, som påminner om en liten kora. Mycket av musiken, och sången, känns traditionell, men hon blandar också in lite rap och på ett spår har hon tagit med sin numera döde läromästares, pappan Mokhtar Ould Meïddah, röst.
Ibland blir det mer modernt med västerländska instrument, som på Rbeyna som låter rätt allmänt nordafrikansk och även finns i en version med Orchestre National de Barbès. Texterna är ofta politiska med udden mot militanta islamister, miljöförstöring och flyktingproblemen. Varje låt är illustrerad av konstnären Sidi Yahya, och här saknar jag verkligen det gamla lp-formatet – expressionistiska bilder gör sig tyvärr inget vidare i format 12×12 cm.