Stockholm Lisboa Project

Dela den här recensionen:

Det är med stor förväntan jag sätter på fjärde skivan av Stockholm Lisboa Project. Den förra, Aurora, var för mig en av 2012 års musikaliska upplevelser. Jag konstaterar genast att bara halva gruppen finns kvar: grundarna Sérgio Crisóstomo, fiol, och Simon Stålspets, som har släppt både sälgflöjt, munspel och kohorn för att koncentrera sig på mandolan. Munspelsfantomen Filip Jers har ersatts av Alice Andersson på saxofoner och Rita Martins har tagit över som sångerska. Dessutom är Maria Kalaniemi med som gästartist på ackordion på några låtar.
Liksom på förra plattan har de lite problem att integrera det svenska och det portugisiska, det blir gärna antingen eller, även om jag tycker att flera av Alice Anderssons bidrag drar i blandande riktning. Hon basar ofta på saxen, vilket låter fint. Rita Martins sjunger bra, riktigt bra, men har inte riktigt den magi i rösten som gjorde att Micaela Vaz på förra skivan omvände mig från min tidigare rätt ljumma inställning till fado. Men den tungvrickande avslutningslåten får mig att ta tillbaka de små reservationerna ovan.