Daniel Freedman

Dela den här recensionen:

Det finns tillfällen när sammansättningen i en grupp blir precis rätt, när medlemmarna lyckas skapa en alldeles egen musik, med ett eget organiskt flyt. På Daniel Freedmans tredje skiva i eget namn händer precis det. Musikerna, komna ur olika traditioner, har spelat med varandra i många olika konstellationer, men inte i just denna tidigare. Västafrikanske Lionel Louekes gitarrspel är ofta perkussivt men lika gärna vindlande i sköna solon. Övriga musiker är ständige parhästen Jason Lindner på piano och keyboards, Omar Avital på kontrabas och slutligen slagverkaren Gilmar Gomes som tillsammans med Daniel Freedman bakom trummorna skapar en polyrytmisk väv av hypnotisk sort. Här finns världsmusikaliska inslag från Västafrika, Indien och Mellanöstern, samt några stänk latin – allt marinerat i jazz av nutida snitt. Svårt ibland att särskilja delarna och tillsammans för musikerna samman musiken till en sugande musik det är svårt att värja sig mot, både i ensemblespelet och de många uttrycksfulla solona.