Skivrecension

Impro

McPhee, Niggenkemper, Liavik, Solberg

Imaginary numbers

Skivbolag: Clean Feed Records
Recenserad av: Timo Kangas

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Saxofonisten Joe McPhee är en sann veteran inom den friare jazzen och på improvisationsscenen där konstmusik, rock och electronica och annat föses ihop i en enda gränslös frizon. Här hör vi New York-legendaren ihop med tysk-franske kontrabasisten Pascal Niggenkemper och norske trummisen Stale Liavik Solberg.
Tre friformsimprovisationer inspelade live på Jack i Brooklyn i december 2015. Inledande stycket I mäter närmare 24 minuter, och McPhee konverserar med oss medelst spräckiga ljud i sin pocket trumpet och senare även tenorsaxofon. Norrmannen varierar sitt frispel bakom trumsetet på ett mästerligt sätt, och Niggenkemper alternerar mellan att bråka med stråke och ett sjusärdeles självplock. Trion har kontroll över sitt kreativa kaos.
Om du lyssnar noga kan du ana John Coltranes ande sippra igenom högtalarna redan här, men ännu tydligare blir det naturligvis i A supreme love. Denna hyllning till saxofongiganten och hans klassiska A love supreme börjar nog så försiktigt, med cykliska, perkussiva mönster, för att efterhand övergå till att minna om en svindlande vindtunnel.
Avslutande Zero är ingen hyllning till Robban Broberg (så vitt jag kan utröna) utan följer faktiskt en liknande utvecklingskurva som Coltrane-hyllningen. Spontanitet och expressivitet är ledorden här.