Kari Ikonen

Dela den här recensionen:

De svarta och vita tangenterna moog-nar i starten av detta albumprojekt kallat Ikonostasis från finländske Kari Ikonen, som minsann inte trampar i sitt klaver. Det är en vägg av ikonisk jazz som rullar mot mig ur högtalarna där Kari Ikonens moog stundtals ger vibbar av någon 1960-70-tals-tvserie. Ibland vänder jag mej och undrar var den backande lastbilen befinner sig. Stundtals woohar det som en sommarbris. Men mest dras jag till det gyllene i denna lätt exotiska och mästerligt skapade Ikonostasis, till Mathias Eicks silvertrumpet i Trinity.
Likt de ortodoxa ikonväggarna som gett namn åt detta fria album med mästerliga musiker, finner jag mig inte alltid helt bekväm, jag är inte helt hemma med det okända, men kan samtidigt inte slita mig. Jag vill ha mer. Jag vill veta mer om det som ligger bakom, om det som inte hörs … Om det som ska komma!