Skivrecension

Tonsatt lyrik

Anna Kruse – Anni Elif

Himlens rand – Edith

Skivbolag: Egen utgivning – Eclipse Music
Recenserad av: Magnus Eriksson

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Jazzsångerskan Anna Kruse har tolkat Edith Södergrans dikter i tio år. Hon firar jubiléet med att fullborda en trilogi som började med Lyckokatt och Champagnefötter. Den nya volymen kallar Kruse för Himlens rand. Hon ger samtidigt även ut ett album med Södergrantolkningar tillsammans med storband (kallad Nordisk bigband poesi) och även en ep med fem versioner av Till fots genom solsystemen, skrivna av var och en av medlemmarna i bandet.
I centrum står trilogin, och de tre skivorna utgör ett storverk. Anna Kruse lägger sig nära texten, låter den komma till uttryck i nakna arrangemang där trumpetaren Gunnar Halle och pianisten Nicholas Kingo understryker lyrikens och sångens stämningar med vackert avklarnade solon.
Tonen blir en annan på storbandsskivan där bland andra Joakim Milder och Lina Nyberg skrivit arrangemangen. Instrumentalinsatserna blir tyngre, men Anna Kruse visar även i den större inramningen osviklig känsla för nyanser och integriteten i Södergrans lyrik.
Därför tycker jag att det är onödigt att Stina Ekblads recitationer integreras i ett par framföranden på Himlens rand. Som många andra skådespelare väljer hon en tolkning och ett modus genom vilket texten filtreras i stället för att låta texten tala i egen rätt. Anna Kruse visar finare känsla för de lyriska valörerna.

Samtidigt som Anna Kruse fullbordar sin trilogi ger Anni Elif ut skivan Edith med tonsättningar av dikter av både Södergran och Karin Boye. Den är mer expressionistisk, men inte nödvändigtvis expressivare, genom Anni Elifs teatrala sångsätt och integrationen av elektroniska effekter och akustiska instrument.
Men även det är en mycket bra skiva, vars experimentella attityder aldrig sätter sig på texterna. Anni Elif låter också lyriken tala. Hennes sångsätt och den instrumentala inramningen blir ett filter, men ett filter som inte låser lyriken i en färdig tolkning eller ett givet känsloläge.